Syskonposition

Positionerna i min familj; ett praktiskt exempel.

Med min egen familj som exempel vill jag belysa teorin i det aktuella avsnittet.

Jag är ett mellanbarn, mitt mellan två äldre systrar och två yngre bröder har jag formats till den personlighet jag är. Som inklämd mitt i en syskonskara blir vissa särdrag tydliga. Ett sådant särdrag är min höga ambitionsnivå.

Det var 1991 som jag första gången kom i kontakt med konceptet ”Syskonpositionen”. Det var då jag fortfarande kunde stå totalt frågande inför att vi fem syskon kunde vara så olika fastän vi vuxit upp i samma familj. Idag vet jag att detta inte är ovanligt och att min och mina syskons personlighet faller inom ramen för det generella mönster som Toman funnit i sin forskningen för de olika positionerna i en syskonskara.

TRE SYSKON OCH TRE HELT OLIKA PERSPEKTIV

Hon som är den förstfödde, kom till i en verklighet som är helt annorlunda än min. Först född, första barnet för föräldrarna och första barnbarnet för mor- och farföräldrarna.

Min lillebror, den sista i raden av fem syskon vad möter honom när han föds? Han har ett antal syskon som också kräver föräldrarnas uppmärksamhet och han har föräldrar som nu har år av barnafödande och annat som livet innebär bakom sig.

DEN FÖRSTFÖDDE

När min äldsta syster föds bodde föräldrarna i samma hushåll som farföräldrarna. Där fanns också flera syskon till far. Hon är första barnbarnet både på mammas och pappas sida. Det var många som stod vid hennes vagga och nyfiket tittade på henne. Jag kan tänka mig att det också fanns många som villigt bar henne utan att hon särskilt ihärdigt behövde göra sig påmind. Jämfört med oss andra syskon är min syster den som fått mest känslomässig uppmärksamhet vid sin födelse, förutom min bror, han som är den förstfödde sonen. Min syster är född i den positionen som också blir mest påverkad av de båda släktsystem som förenas i henne. Exponeringen handlar om omedveten överföring av värderingar och normer; moraliska, etiska och religiösa. Alla syskon i en syskonskara får sin del av påverkan från föräldragenerationen och det övriga släktsystemet men graden av den varierar och minskar för varje barn som föds.

Samtidigt som detta barn kan få stort känslomässigt utrymme, får hon också högt ställda förväntningar. Är det en dotter är förväntningarna på henne ofta att hålla ihop familjen, släkten; hon förväntas vara den sammanhållande kraften som behövs för att hålla ihop det känslomässiga systemet. Är det en son förväntas han värna om familjens anseende utåt i samhället. Förväntningarna på det första barnet är ofta parat med ansvar som blir tydlig först när nästa barn föds. Hos den som inte får något syskon, enda barnet, är den inte så uttalad.

För det första barnet kan ett syskon som föds efter tre – fyra år eller mer komma som en chock. Den som varit ensam om föräldrarna i hela sitt hittillsvarande liv har nu inte längre samma makt och kontroll över föräldrarna, och får dessutom mer uppgifter lagda på sig som hon ser att det yngre barnet minsann inte får. Hon lär sig emellertid snart känna igen föräldrarnas nya förväntningar; om deras behov är att hon uppträder mer vuxet, som en ”liten mamma”, svarar hon upp mot det och får då tillbaka en stor del av det känslomässiga utrymme som hon vant sig med innan syskonet föds.

Sammantaget kan sägas att den förstfödde blir den som mest liknar släkten. Både den första dottern och första sonen, är de mest konservativa i betydelsen att deras liv i hög grad liknar släktsystemets tidigare generationer i t ex utbildning, yrkesval, politik, fritidsintressen och familjebildning.

DEN YNGSTE

För varje nytt barn som föds minskar överföringen från den äldre generationen. Min yngsta bror kommer till en värld som ser helt annorlunda ut än min äldsta syster föds till. Nu står inte flera vuxna runt vaggan. Föräldrar som är nio år äldre. En omvärld som gått igenom ett världskrig och en fred med allt vad det innebär för enskilda familjer. Före honom har tre systrar sett dagens ljus men framförallt har familjen tre år tidigare fått sin efterlängtade förstfödde son.

Så det är en friare position som den yngsta får i en syskonskara på fem. I större familjer är yngsta barnets position påtagligt befriad från förväntningar från föräldrarna vilket inte blir lika tydligt om man är yngst av endast två syskon. Idealet, skrivet Martensen/Larsen, är fyra barn, två av varje kön. Då har föräldrar möjlighet att sprida sina förväntningar från sin egen mor och far på var sitt barn. Som yngst i en större syskonskara har föräldrarna förmodligen gett upp sina förväntningar och många av sina principer om hur barnuppfostran ska gå till. Det yngsta barnet är friare men har ändå ett stort känslomässigt utrymme eftersom det inte kommer någon efter som tar föräldrarnas uppmärksamhet. Och det finns en bindning och ett ansvar som många yngsta barn får känna av som vuxen – att finnas tillhands för sina åldrande föräldrar.

MELLANBARNET

För att förstå vad som präglar mellanbarnet får man ta till systemtänkandet; vad ingår jag i för sammanhang? Vad finns före mig och efter mig i syskonskaran? En beskrivning av mig blir, yngsta syster till systrar och äldre syster till bröder. Och min syster som är mellan mig och den äldsta är också mellanbarn. Hon är både yngre syster till systrar och äldre syster till syster och till bröder. Min bror närmast mig är trots sin position som förstfödd son också mellanbarn. Både yngre bror till systrar och äldre bror till en bror. För att förstå personlig-heten får särdragen alltså sökas i två olika positioner. Mellanbarn är inklämda mellan äldre och yngre och har ett mindre känslomässigt utrymme än sina syskon. Hur litet beror också på hur nära det är mellan syskonen.

ANDRA FAKTORER SOM PÅVERKAR VÅR PERSONLIGHET

Föräldrarnas egen syskonposition är en viktig faktor. Min mor var också mellanbarn. Vad har hon för upplevelse av relationen till sina föräldrar, sin syster och sina bröder och hur har det påverkat hennes egen relation till oss? Samma fråga gäller min far som var äldst med flera yngre systrar och bröder. Det är helt klart att deras erfarenhet i sina egna ursprungliga familjer präglar mig och mina syskon.

En annan faktor är hur stor åldersskillnaden är mellan varje barn. Är det två år eller mindre är deras behov likartat och även beroendet av vårdare. Är det tätt mellan barnen finns risk för sammanblandning och därmed ett minskat känslomässigt utrymme för egen del. Helt rationellt skaffar sig det lilla barnet en strategi som särskiljer det från de andra i den nära omgivningen. Så det är inte konstigt att jag och mina syskon är så olika när vi är fem som inom loppet av nio år ska ta för oss av känslomässig näring från föräldrarna. För den uppgiften får man ta till kraftfulla metoder. Är man som jag mittenbarn, kanske det handlar om överlevnad att skrika med genomträngande stämma, vara högröstad och ha höga ambitioner för att säkerställa en egen känslomässig arena.

SÖK DIN SÄRPRÄGLING I DIN EGEN FAMILJ

För vissa är det enkelt att se hur man formats i relation till sina syskon och föräldrar, andra känner inte alls igen sig. Men det är viktigt att förstå att de olika dragens särprägel och styrka varierar i olika familjer. Förklaringen till att det finns skillnader och hur stora dessa skillnader är mellan olika familjer, den får man söka efter i sitt släktsystemet, ofta genom flera generationer bakåt i tiden.

Det finns andra skäl till om man har svårt att känna igen sig. Jag vill understryka att jag i den här artikeln valt att beskriva den ”normala” familjen eftersom Tomans forskning har den fokuseringen. Verkligheten är ju att många barn växer upp i familjer där det sker dramatiska förändringar. Nya konstellationer, nya partners med barn förändrar den ursprungliga syskonpositionen och andra nära känslomässiga relationer. Detta gäller inte minst fosterbarn och adoptivbarn som får relationer i dubbla system, ett biologiskt och ett psykologiskt.

ÖKAD MEDVETENHET GER ÖPPNARE RELATIONER

Mina upplevelser och erfarenheter i familjen; relationerna till föräldrar och syskon generaliseras och förs över till andra sociala situationer i livet utanför den ursprungliga familjen. I skolan och arbetslivet, med vänner, i parförhållandet och med de egna barnen. Präglingen är djup och framträder i mina åsikter, attityder, önskningar och intressen så länge jag är omedveten om sammanhangen. Ökar medvetenheten minskar mitt känslomässiga systems påverkan på mig och mitt liv och relationerna blir lugnare och öppnare i arbetsliv, i parförhållande, till vänner, syskon, föräldrar och barn.

LITTERATURHÄNVISNING:

Family Constellation
Walter Toman, Springer Publ Company
Family Evaluation
Michel E Kerr och Murray Bowen
Familjemönster och personlighet
Norton Martensen/Larsen, Legenda