Kärnfamiljen som emotionellt system

Alla par kommer till ett äktenskap med en viss nivå av differentiering; en specifik nivå av ett autonomt själv. Bowen Teori antyder att äktenskapspartners har liknande nivåer av differentiering av självet. Människors livsstil på en punkt av skalan (se ”Differentiering av självet”) är olik livsstilen hos dem som finns bara några punkter ifrån. Olikheten upplevs så stor att människor tror sig vara ur stånd att kunna dra jämt med någon som inte har samma nivå av differentiering.

Närheten i en intensiv relation förenar makarnas emotionella själv till en gemensam emotionell enhet. Varje partners ansträngning att hantera intensiteten i denna liknar det sätt han och hon hanterat relationerna till sina föräldrar. Resultatet av ansträngningen att överleva intensiteten blir en uppsättning mekanismer eller mönster som opererar i kärnfamiljen (föräldrar och barn).

Dessa mekanismer, som återkommer i parrelationerna, är förmögna att sätta igång triangeln på det sätt som beskrivits tidigare. Den som är utanför pakten är emellertid inte nödvändigtvis ett barn. Det är av teoretisk betydelse att mekanismerna i relationen mellan föräldrar inte alltid behöver påverka barnets funktion.

De fyra mekanismerna i kärnfamiljens emotionella process är emotionell distans, konflikt mellan makar, dysfunktion hos en av makarna och projektion på barn. Mekanismernas primära funktion antas vara att bevara jämvikt i systemet som helhet. Vilken av de fyra alternativen som visar sig i en familj är olika i olika familjer och kan vara en eller flera i kombination.

Emotionell distans

Många människor reagerar på intensiv närhet genom att dra sig undan. Distans minskar ångesten i för stor närhet. Oftast visar det sig i relationer som är negativt laddade men mekanismen förekommer också i passionerade och konfliktfyllda relationer. Distansen kan vara synlig eller den kan vara en serie av inre steg som effektivt skyddar personen från kontakt med andra. Där distanseringen är påtaglig på det yttre planet kan man se den i parförhållanden där arbetet hos en kräver frånvaro i t ex resande, intensiva engagemang i fritidsaktiviteter eller samhällsuppdrag. Resultatet är att makarna tillbringar väldigt lite tid tillsammans. På samma effektiva sätt kan inre distansering minska den emotionella kontakten. Kroniskt aggressiv eller irriterad, alltid upptagen av en bok eller TV, allvarsamt stenansikte, är alla exempel på hur en kan vända sig bort från andras ansträngning att nå kontakt med personen. På samma gång som en person stänger av kontakt med andra, är ens tankar helt uppfyllda av de andra.

Distansering sker automatiskt och vanligen utan att någon i parförhållandet är klart medveten om den. Distans kan inte iakttas hos en person utan märks i relationen emellan personerna. Vad människor faktiskt undviker är sin egen obekvämlighet och sina egna reaktioner i för intensiv närhet. Karaktäristiskt är att de tenderar att se andras reaktivitet mer än sin egen som orsak till sin obekvämlighet.

Avsaknaden av differentieringen i oss alla är stor nog att distans i någon grad är en komponent i alla viktiga känslomässiga relationer.

Konflikt mellan makar

Konflikt mellan makar är exempel på hur partners lever ut stressen i den nära relationen. Makarna kan fungera bra individuellt, trots hög stress, men upplevs ha äktenskapsproblem. Trycket – stressen – i det känslomässiga systemet binds i anklagelser på varandra.

Det finns konfliktfyllda relationer/äktenskap som producerar symptom men också de som inte gör det.

  • När makarna är övertygade om att en måste förändras, ökar ångesten vilket långsiktigt kan någon form av dysfunktion.
  • När makarna är övertygade om att det är den andre som måste ändra sig, har båda en känsla av att ha rätt, vilket befriar dom från inre konflikter om sig själv.

Underfungerande och överfungerande makar

I denna mekanism bevaras den känslomässiga balansen i relationen genom att en av makarna kompromissar – anpassar sig, för att lugna ner den andre.

Den som anpassar sig mest, är den som är mest tillgänglig för att utveckla symptom. Mönstret är lugnt och bra för båda makarna när stressen är låg i systemet. Vid hög stress kan det leda till symptom. Både hos den överfungerande genom att den personen tar på sig och försöker hantera allt ansvar. Och hos den underfungerande genom att den personen ger upp allt eget för att anpassa sig till den andra och därmed tappar kontakt med sin känsla av kontroll över sitt liv.

Projektion på barn

Vid projektion på barn fokuserar föräldrarna på ett eller flera barn för att binda kronisk ångest eller akut stress i systemet. Det kan ske genom överbeskyddande av barn, barn blir utsedd till syndabock eller förväntas bli räddare, behovstillfredsställare. Då kan föräldern fungera oförändrat och behålla harmonin i äktenskapet, men det är på bekostnad av barnens sätt att fungera.

Ett eller fler av barnen suger upp föräldrars problem och växer därmed upp med högre kronisk stressnivå och lägre nivå av differentiering än sina föräldrar.

I perioder av hög stress i familjen är det dessa barn som är mest utsatt för fysisk, psykisk eller social dysfunktion.

Sammanfattning

De fyra mekanismerna är inte goda eller dåliga. De är helt enkelt sätt med vilket ångest och reaktioner kan föras runt i ett känslomässigt system. Och där varje medlem i systemet deltar, i en önskan att lugna ner sitt eget tryck, i en helt automatisk, omedveten process.

I system med låg nivå av differentiering eller vid akut förhöjd nivå av tryck kan mekanismerna leda till att en person drivs in i en svår stressfylld position. Stegen som ledde till detta var en serie av mini-kompromisser som minskade trycket för tillfället/kortsiktigt.