Bowen Family System Therory

Familjen som emotionellt system

INTRODUKTION AV TEORIN

Människan är uppfattad som den mest komplexa form av liv som utvecklats från lägre former och är nära förbunden med allt annat liv. Den viktigaste skillnaden mellan människan och lägre former av liv är människans möjlighet att tänka (intelligens) och förstå (förnuft) vilket sker i den del av hjärnan som omfattar cerebral cortex.

Intellektuellt fungerande är betraktat som klart åtskilt från emotionellt fungerande, vilket man delar med lägre former av liv. I emotionellt fungerande ligger de automatiska krafter som styr protoplasmas liv och som biologin definierar som instinkt. Med rötterna i protoplasman, är det emotionella systemet beviset för människans tillhörighet i evolutionen och med en gemensam nämnare med andra former av liv. Viktigaste emotionella uttrycket finner man i relationer. Den automatiska aktiviteten kontrolleras av det automatiska nervsystemet och omfattar subjektivt emotionellt, känslomässig tillstånd och kraften som styr relationssystem.

Det är varierande grader av överlappning mellan emotionell och intellektuell funktion. I vidare mening, styr det emotionella systemet ”livets dans” i alla levande varelser. Det finns långt ner i dåtiden och är mycket äldre än det intellektuella systemet. Teorin slår fast att betydligt mer mänsklig aktivitet är styrd av människans emotionella system än vi har varit villig att medge och att det är mycket mer likhet än olikhet i ”livets dans” hos lägre former av liv och ”livets dans” i mänskligt liv.

Det är varierande grader av sammansmältning mellan det emotionella och intellektuella systemen hos människan. Ju mer omfattande ”sammansmältningen” är ju mer styrs livet av automatiska emotionella krafter som opererar, trots människans intellektuella verbalisering till motsatsen. Ju mer omfattande sammansmältning mellan känslor och intellekt, desto mer förs individen in i symbios med människor runt omkring honom/henne. Ju mer omfattande sammansmältning, desto mer är människan tillgänglig för fysisk, emotionell och social sjukdom och mindre kapabel att medvetet kontrollera sitt eget liv. Emotionell sjukdom är konstaterad som dysfunktion i det emotionella systemet. I svårare former av emotionell sjukdom, kan känslorna översvalla intellektet och försämra intellektuellt fungerande, men intellektet är inte i grunden involverat i emotionell dysfunktion.

Det intellektuella systemet är en funktion av cerebral cortex och där specifikt prefrontal cortex, vilken dök upp sent i människans evolutionära utveckling, och är den stora skillnaden mellan människan och lägre former av liv. Cerebral cortex involverar möjligheten att tänka, reflektera, och förstå.

Känslomässiga systemet ses som en länk mellan det emotionella och intellektuella systemet. En känsla är ansedd som härledningen av ett djupare emotionellt tillstånd som registrerats på en skärm i det intellektuella.

Ett betydande koncept i denna systemteori – Differentiering av självet – är utvecklat runt iakttagelsen av sammansmältning (fusion) mellan emotioner och intellekt. Graden av fusion i människor är varierande och urskiljbar. Summan av fusion i en person kan användas som förutsägbart mönster i den personens liv.

Det är möjligt för människan att skilja mellan emotioner och intellekt och att sakta erhålla mer medveten kontroll av sitt emotionella fungerande.

INDIVIDUALITET OCH GRUPPTILLHÖRIGHET

Bowens teori förutsätter att det emotionella systemet återspeglar en växelverkan mellan två motverkande drivkrafter för överlevnad – individualitet och samhörighet. Att utgå ifrån existensen av drivkrafter för överlevnad som är styrande i relationer är ett betydande teoretiskt steg bortom enkla beskrivningar av en rad aktioner och reaktioner mellan organismer.

När stress/ångest genomsyrar en familj är tendensen att knyta sig tätare i grupp mest synlig. Familjen beskriver då alla medlemmar som lika i termer av tankar, principer och känslor. Familjemedlemmarna tänker och agerar som om de var ansvariga för lyckan, bekvämligheten och välmående hos de andra eller någon bryter sig ur och ser sig själv som motsatsen till de andra och anklagar övriga i familjen för sina personliga misslyckande.

 

När spänning och ångest stiger ökar manifestationer av samhörighet och minskar individualitet, ”the emotional ego mass”. Klimatet kan vara positivt eller negativt som i familjens relationer. Rebellisk är en vanlig inställning. Även om en rebellisk person vanligtvis förnekar familjens betydelse, väljs en kurs som är en reaktion, en spegling motsatt vad som förväntas i familjen. En annan person kan foga sig totalt med familjens emotionella behov. Båda mönstren har att göra med grupptrycket och tillhörighet till familjen. Ju högre nivå av kronisk ångest i familjen ju mer blir varje individs livsväg bestämd av olika reaktiva mekanismer. Teorin förutsätter att utvecklandet av fysisk, psykisk och social dysfunktion har en specifik betydelse vid de anpassningar människor gör i respons till en obalans mellan individualitet och samhörighet i ett relationssystem.

Ångest definieras som upphetsning av organismen på ett faktiskt eller antaget hot. När så sker verkar det emotionella systemet överflöda det medvetna systemet, intellektet, och beteendet blir ökat automatiskt.

Drivkraften mot ökad tillhörighet måste ses som naturlig och nödvändig del av livet. Det existerar tillsammans med en drivkraft för personen att vara en separat och självstyrande individ. När trycket är lågt i familjen är familjemedlemmar mer självständiga, tar större ansvar för sin egen lycka och för beslut som skapar en individuell livsväg. Tänkande och principer spelar en större roll än automatiska processer i ett sådant beteende.

DE TEORETISKA KONCEPTEN

Teorin består av åtta sammankopplade koncept. En teori om beteende är en abstrakt beskrivning av vad som har observerats. Om den är korrekt, ska det vara möjligt att förutse vad som kommer att observeras i andra liknande situationer. Det ska vara möjligt att räkna med skillnader som inte finns med i utformningen och formuleringarna.

Varje koncept beskriver en separat facett av det totala systemet. Koncepten ger en övergripande beskrivning av mänskliga relationer, hur kärnfamiljen – föräldrar och barn – fungerar, sättet emotionella problem förs över till nästa generation och överföringen av mönster över många generationer.

Vid utveckling av en systemteori är det inte möjligt att utveckla koncept som täcker varje bit av det totala pusslet. Vid utvecklingen av denna teori, har en ansträngning varit att göra varje koncept harmonierande med ett övergripande perspektiv på människan som hon beskrivits här.

DE ÅTTA KONCEPTEN

  • Differentiering av självet
  • Trianglar
  • Kärnfamiljen som emotionellt system
  • Projektioner i familjen
  • Överföringen mellan flera generationer
  • Emotionell avskurenhet
  • Syskonpositionen
  • Emotionella processer i samhället.

Var och ett av de åtta koncepten bekrivs under sin egen sida.